Sandra Molinders Blogg

ALLMÄNT/ROCKHAMMAR Publicerad: 2008-02-20 07:46

En arbetsplatsolycka inträffade strax före klockan 19 på tisdagskvällen vid Rockhammars bruk i Rockhammar. En 23-årig man fick 90-gradigt vatten över sig och fördes till Lindesbergs lasarett.

Hans tillstånd är stabilt men han har fått medelsvåra brännskador och vårdas på intensivvårdsavdelningen, meddelar lasarettet.
   - Det hade blivit stopp i ett rör och tillsammans med arbetskamrater försökte han lösa det. Plötsligt släppte proppen och han fick det heta vattnet över sig, säger Thomas Ginghagen, vakthavande befäl på Örebropolisen.
   23-åringen fördes med ambulans till Lindesbergs lasarett, men de har inga uppgifter om hans tillstånd.
   - Vi pratade med honom för bara någon stund sedan, men jag vet inte hur pass allvarliga brännskador han har, säger Ginghagen.
   De andra anställda klarade sig utan skador.
(Nyhet ur Neirkes Allehanda)


Detta är min sambo som det gäller. Hans skador blev då inte lika dramatiskt som det låter när man läser detta, men jag ska ta allt ur mina upplevelser och hur allt hände.

Tisdagen var en helt vanlig dag. Kristoffer fick lov att åka iväg tidigare till jobbet pga strul. Jag åkte in till stan och uträttade några ärenden.
När klockan blev strax efter 18 ringde det. Det var från min älsklings arbetsplats där dom talade om att han blivit brännskadad och åkt in till lasarettet med ambulans. Jag skulle ta mig dit.
Jag fick panik! Slängde mig in i bilen och dundrade iväg mot akuten, det var svårt att hålla hastighetsbegränsningen vill jag lova.
Väl där leder sjuksköterskan som satt i disken mig fram till en stol utanför ett rum och visar på att han ligger där men att jag inte får komma in eftersom de tar prover och försöker kyla ner hans skador. Det bara snurrade i huvudet på mig. Efter en stund kom en sjukskötare ut och fick syn på mig och tog med mig till ett annat rum och försökte lugna mig lite. Där kunde jag inte hålla undan min oro, tårarna sprutade. Ärligt talat minns jag inte riktigt vad han sa.. Något om att han hade handlat en fyrhjuling av Kristoffer och kände igen honom och att skadorna inte var så allvarliga som de trott från början. Såhär efteråt funderar jag på fall jag var så trevlig mot denna kille som bara ville vara snäll.
Jag fick komma tillbaka ut i korridoren på samma stol och vänta.. Jag höll på att bli tokig av alla sjuksköterskor och läkare som sprang in och ut ifrån rummet där han låg. Bilderna i mitt huvud blev bara värre och värre.. Vad hade hänt med min älskling?
Efter några minuter kom en skock med narkosläkare, läkare och sköterskor ut och började prata om plastikkirurgi.. Nu bröt jag ihop totalt.. Senare visade det sig dock att de bara ville ha råd från dessa.
Sen fick jag äntligen komma in! Där låg min älskade sambo, blöt och drågad av morfin. Jag kunde inte hålla tillbaka tårarna av lättnaden av att bara få se honom. Hans vänster arm såg hemsk ut. En sköterska stod och sprejade koksaltlösning på hans hals/nacke, som också var brännskadad.
Jag höll på att bli tokig.. Vad gör man när ens älskade ligger där och har ont. Det är nästan så man vill byta plats med honom, bara för att han ska få slippa ha ont.
Efter massa spring och frågor hit och dit la dom om hans arm, blött skulle det vara. Sen fick vi åka till intensiven, vilket egentligen inte behövdes. Men eftersom det var brännskador som detta gällde så måste man skickas till just intensiven. Där blev vi väl omhändertagna, både jag och Kristoffer. Vilken underbar personal!
Jag sov kvar på kvällen, inget som behövdes egentligen, men jag ville vara nära nu.
På onsdagen fick han ligga kvar på iv till eftermiddagen och blev senare flyttad till en vanlig avdelning. Jag var med honom i stort sett hela dagen, jag fick inte sova kvar, så vid 19 åkte jag hem.
Här hemma var det tomt.. Senare på kvällen släppte allt, jag var så glad över att han klarat sig så pass bra som han gjorde, sån tur i oturen. Då kom tårarna, igen.
Torsdagen tog jag mig till sjukhuset så fort jag kunde. Vid lunch kom dom in och skulle för första gången lägga om hans arm igen.. Dumt nog hade dom inte blött bandaget kvällen innan så det hade torkat och lite satt fast i såret där han saknar skinn.. Hemsk syn..
Efter det fick han åka hem, äntligen, som han längtat! Han blev dock inte utskriven utan är hemma på permis. Vi måste in 1 gång om dagen och lägga om hans arm, så dom har koll.
Skönt att ha honom hemma i alla fall!

Allt slutade alltså "väl". Han hade som sagt tur i oturen och skadorna blev "milda" förutom längst ner på vänster arm.
Han brände vänster sida av halsen, lite på mage och rygg och insidan på vänster arm. Armen blev då värst. Han saknar endel hud, men det sa en överläkare att det skulle komma tillbaka och att han ska bli "helt återställd". 1 månad ungeför skulle det ta att läka.

Nu vet ni hur det ligger till. Detta blev nog det längsta inlägget jag gjort. =)

Min skäggiga älskling gör det bästa av situationen och håller humöret uppe.