Cutiepie!
Jag känner mig som en småbarnsförälder med den här lilla stumpan.
Hon har alltid gillat att ligga mjukt och varmt och därför har våra sängar alltid varit lockande, men vi har sagt nej. Men det skar i mitt hjärta när hon grät på nätterna. Numera sover hon brevid mig i sängen och våra nätter är tysta och gosiga.
Grät? Oj oj, har du tagit med vovven i sängen!? ;) Säger jag som har katten i sängen...
Har du aldrig hört en gråtande hund? Nästan som ett ylande, fast tystare.
Visst är det mysigt. Hade Simpson bredvid mig på en madrass på golvet när han skulle bli rumsren = gooos.
PS. Hur gick det med den tomma bänken?
Christina: Den är fortfarande lika tom. ;) Jag är otroligt kräsen när det gäller inredning så det dröjer nog ett tag innan jag hittar "det" =)
Förstår dig. Lycka till!
Jag har hört hundar som gnyr, men aldrig gråter.
de är mys och kärlek de! :)
