Sandra Molinders Blogg

Idag åkte jag till jobbet i hopp om att kunna klara av att jobba igen.
Kom dit och det kändes helt okej. Men sen kände jag hur det gjorde mer och mer ont så jag ringde till kvinnokliniken på Örebros lasarett för att rådfråga.
Efter vi pratat en liten stund, jag och barnmorskan så tyckte hon att jag skulle ta mig in akut till dom. Inte akut att jag skulle skynda mig, men hon ville att någon skulle titta på mig.
Tar mig från jobbet, i bilen blir jag otroligt rädd, panikgråter och är inställd på det värsta.
Kommer till sjukhuset, fick sätta mig ner och vänta. Sen tar de urinprov, blodprov och blodtryck. Sen fick jag sätta mig ner i nästa väntsal.
Tankarna bara flög runt i huvudet och jag var fortfarande inställd på att åka därifrån med vetskapen om att någonting hade gått fel med graviditeten.
En läkare ber mig komma in, vi pratade lite om hur jag mådde i övrigt och alla frågor angående allergier och tidigare problem osv.
Sen fick jag lägga mig för en gynundersökning där hon klämde och kände och ja.. Allt det där obehagliga.
Efter det gjorde hon ett ultraljud för att titta fall hon såg något. Och hon såg en liten cysta på livmodern, men den var mycket liten och hon var inte orolig över den. Sen tittade vi på Liten tillsammans.
Jag har fått se vårat lilla mirakel! Snacka om kärlek vid första ögonkastet. Såg det lilla huvudet, kroppen och hjärtat som tickade!
Läkaren upplyste mig om att allting ser fint ut och att bebisen ligger där den ska i livmodern.

Så jag fick åka hem. Antagligen är det cystan eller växtvärk jag känner av som gör ont.



Såhär ungefär såg mitt ultraljud ut, detta är inte våran bebis, jag har lånat bilden från internet. För jag fick tyvärr ingen kopia från undersökningen.

Jag är i alla fall otorligt lättad över att allting är bra med Liten, nu kan jag andas!