Sandra Molinders Blogg

Oj hjälp! Idag är det bara 3 månader kvar tills Liten har beräknad födelse!

På ett sätt känns det som att det är väldigt snart och jag blir nervös...
På ett annat sätt känns det långt.

Men får jag rätt så kommer den här lilla krabaten födas tidigare. Fråga mig inte varför, men jag har fått den känslan. Vi har en mycket nyfiken Liten inne i min mage som jag tror vill komma ut så snart som möjligt. =)

Idag har vi strålande solsken här! Allting känns så mycket lättare bara solen skiner.
Även fast jag är trött som skrutt. Har nickat till några gånger.
Cecilia sover också en hel del idag.
Imorgon ska den lilla plutten få flytta ut i ladugården för att inte vänja sig för mycket med människor.

Vid 14 tiden ska jag även hämta Ellinors barn på skola och dagis. Det är hennes lamm jag tar hand om.

Sen hoppas jag på en lugn och skön kväll som innehåller god mat och film tillsammans med min man! ♥

Jag har ett litet lamm som ligger tryckt mot mig med huvudet i mitt knä och sover.
Det ser så skönt ut, så man själv blir rätt trött. =)
Jag har också ont i magen och neråt underlivet... Ingen direkt höjdare. Hoppas det slutar snart!

Får jag behålla henne?? ;)

För imorgon bitti kommer ett litet lamm hit som jag ska ta hand om under dagen. Alltså lamm-vakt. =)
Det här lilla lammet föddes idag och mamman vill inte veta av den lilla stackaren.

Även det vackra har törnar som gör ont och är obehagligt.
Visst finns det dom som har underbara graviditeter och mår hur bra som helst, men dom är få.
Dom flesta får någon slags komplikation under sin graviditet.

Visst är detta det häftigaste jag varit med om! Det råder inga tvivel på det. Att känna hur någon buffar runt där inne i magen är en otrolig lycka! Man får ett så starkt band till en liten individ som man inte ens vet vem det är.
Och har man turen att även ha en sån underbar blivande pappa till barnet som jag har så är det ju fantastiskt att kunna dela en sån glädje.

Jag kan ju bara se detta ur min egen synvinkel och det är det jag tänkte skriva om nu.

I början var det en otrolig skräckblandad förtjusning att få reda på att man var gravid. Sen rådde några veckor med kaos i ens huvud, miljoner tankar om hur detta skulle gå.
Sen kom illamåendet och man började känna att kroppen förändrades.
Illamåendet har tyvärr stannat kvar sen början, men jag slipper ju i alla fall må så dåligt som min stackars syster gjorde under sina graviditeter.
Men visst är det påfrestande! Så fort jag till exempel sovit dåligt så kommer det.
Och ett graviditetsillamående är inte alls samma som ett vanligt illamående, jag upplever känslan som det känns i "normala" fall precis innan man kräks.

Den tröttheten man känner som gravid är också extrem och går inte att beskriva.
Också sånt som fruktansvärt ömma bröst, sendrag, växtvärk i magen, smärta i ryggen osv.

Men jag känner redan nu att det är värt det, även om jag ibland får hormonatacker jag inte kan kontrollera och även ibland gråter mig till sömns för att det är jobbigt.

Vi kommer att få vårat egna lilla mirakel!

I fredags tog jag mitt pick och pack tillsammans med hundarna och åkte till Enköping, igen. =)
Jag åkte och lämnade av Tilda hemma hos mamma (Tessie fick följa med i bilen) och åkte sen för att hämta upp Lina.
Vi åkte till Uppsala och Ikea där vi shopade behövligheter till våra hem, sen åkte vi vidare till ett köpcentrum (minns inte namnet på det) och gick runt lite där inne.
Sen åkte jag tillbaka hem till mamma och pratade och umgicks hela kvällen. Pappa var uppe i Dalarna och körde buss vid Vasaloppet.
På lördagen efter vi vaknat tog vi en lugn förmiddag, sen skjutsade jag iväg mamma på jobb och jag åkte vidare till Angelica medan hon jobbade.
Efter det hämtade jag upp mamma igen och vi åkte hem och umgicks lite till innan det var dags att åka hemåt.

Jag hade det så mysigt! Synd bara att inte pappa också var hemma.

Tack Lina, Mamma och Angelica för två mysiga dagar! ♥

Här kommer en bild på bebismagen, idag i vecka 26+2. =)

Är även tvungen och lägga upp en söt bild från igår, ur min synvinkel sittandes. =)

Idag är jag fruktansvärt seg...
Jag började plocka i köket, men sen kom den som brukar slå mig med något hårt i huvudet och gjorde det igen...

Idag kan jag faktiskt äta lunch. Kors i taket!
Jag är inte alls så duktig på det här med mat som jag borde vara nu under graviditeten... Men går det inte att äta, vad ska man göra, tvinga i sig?
Liten verkar ju vara pigg i alla fall!

Idag har jag också äntligen fått prata med min mamma igen! ♥
Dom har varit bortresta 14 dagar... Det är alldeles för lång tid utan att få prata med sina föräldrar!

Till och med jag har fått nog nu... Jag brukar inte vara den som klagar, även fast jag inte tycker speciellt mycket om vintern.
Men nu får det väl tame tusan räcka!?
Vaknar upp vid 9 tiden och vi har 14 grader inne och vattnet har frusit!!!
Det är inte speciellt underhållande...

Jag kräver inte sommar och 25 grader varmt direkt, bara våren får komma nu med krokusar, snödroppar och tusselago!

 

Idag har jag städat ur skåpen i köket. Det behövdes verkligen!
Man känner av graviditeten ganska kraftigt numera. Detta med att städa ur skåp är ju annars inte direkt ansträngande, men jag fick hålla på med det nästan hela dagen och nu är jag helt slut i ryggen.

Men ni är väldigt dåliga på att kommentera.
Vilka är ni som läser? Man blir ju nyfiken när man ser att så många är inne varje dag!

Idag är det segt... Men jag känner att jag måste göra någonting så det blir antagligen att städa ur köksskåpen.

Satt nyss och tittade på två filmer jag spelade in igår kväll på den hoppande magen.
Mina känslor för den lilla krabaten i min mage växer sig så oerhört stora!

  

Och jag är så lycklig över att vara din fru mitt hjärta!

Igår skickade vi in ansökan om vårat nya efternamn. Spännande!
Hoppas allting går igenom utan en massa tillägg och konstiga förfrågningar från PRV.

Alla mina värden var fina, järnvärdet låg på 124 och det skulle ligga mellan 120-140. Så barnmorskan ville att jag skulle äta lite järntabletter för att hålla uppe värdet.
Bebisens hjärtljud lät så fint och tickade på i 142. Vilken konstig stolthet man känner när man får höra eller se sin bebis.

Vi ska för första gången få höra våran bebis hjärtljud. =) Spännande!

Nu är det även dags att börja mäta magen och se fall jag "följer kurvan".
Det värsta är ju att jag måste lämna blodprov igen... Det är något jag inte tycker om! För det första så är jag nålrädd, för det andra så är jag svårstucken och för det tredje så är jag väldigt känslig på att tappas på blod, vilket innebär att det gör ont...

Vi tog det lugnt jag och älsklingen framt tills han åkte till jobbet klockan 13.30.
Sen gick jag ut och tände i pannan och tog en promenad i solen med våra fina vovvar.
Och nu blev jag så trött, som om någon slagit mig med något hårt i huvudet...

Igår kväll var vi hemma hos Klas på fest, mycket trevligt! =)

Bilden är från igår kväll

I torsdags så åkte jag och Tilda iväg till Enköping, Kristoffer åkte med Tessie till Hampetorp.
Vi tog det lugnt på väge dit och stannade till i Västerås vid några affärer.
Sen åkte vi hem till Angelica, åt lite kvällsmat, tittade på tv och väntade på att hon skulle komma hem från jobbet.
Hon kom hem och vi umgicks lite innan det var dags att sova.

Igår åkte Angelica tidigt till skolan och Tilda och jag tog en lugn morgon. Sen åkte vi och hälsade på Lina och satt där och mådde gott.
Efter det bar det in till stan där jag lunchade med Angelica och sen mötte jag upp Elin på stan, och senare Pontus med.
Vi fikade och kollade runt lite.
Klockan fyra var vi hemma hos min goa morfar som fyllde 85 år igår. Bror med familj var planerade att komma dit men jag kom som en överraskning. Och det verkade han tycka om. =)

Jag och min fina morfar på bröllopet