Sandra Molinders Blogg

Gissa om jag känner mig smal och smidig?
Här är bild på magen dagen innan Edvin föddes och en från i Söndags när han blev en vecka gammal.

Nu är våran älskade son en vecka gammal. Tiden bara flyger iväg!
Jag tänkte försöka mig på en förlossningsberättelse eftersom jag vet att många är intresserade av att höra den.

Så här kommer min version av helgen då Edvin föddes. Eftersom jag inte var så medveten om saker och ting som skedde runt omkring mig under tiden på Förlossningen så vet jag inga klockslag eller hur lång tid de olika stadierna tog.



Natten till Lördagen den 11 vaknade jag flera gånger av oregelbundna värkar. På morgonen var de som bortblåsta och jag blev väldigt irriterad och kände mig lurad.
Men efter lunch kom dom tillbaka.
Kristoffer var tvungen att åka ner till Byggmax i Örebro för att köpa takplåt till vedboden som höll på att byggas och jag valde att följa med utifall det var någonting på gång.
På vägen ner mot Örebro fick jag den första starkare värken och det kändes som att den aldrig släppte så vi stannade till och ringde förlossningen. Där fick jag svaret att det lät som om förlossningen var på gång men att de tyckte att jag skulle vänta tills värkarna blev mer regelbundna och kom med kortare mellanrum innan jag åkte in. Detta var runt 15 tiden.
Så vi åkte vidare ner till Byggmax, Kristoffer köpte det han behövde och vi åkte hem igen.

Väl hemma igen så gick jag in och satte mig i en varm dusch tills varmvattnet tog slut. Efter det blev det att sätta sig i soffan med en värmeflaska mot ryggslutet. Där blev jag sittandes sen, tittande på film och klockade värkar. 
När klockan var runt 20 kom värkarna allt tätare och klockningen snittade strax under 5 minuter i mellan. Då ringde jag förlossningen igen eftersom det står på deras hemsida att man ska ringa när det är 4-5 minuter mellan värkarna.
Jag fick svaret att jag kunde stanna hemma så länge jag kände mig trygg och lugn men var välkommen in när det behövdes. Så vi åt lite amerikanska pannkakor och Kristoffer gjorde iordning allt inför avfärd.

Runt 22 tiden var jag på toaletten och slemproppen gick. Strax därefter blev värkarna ett snäpp starkare och jag kände att det var dags att åka in.
På vägen ner till Örebro kom ett ordentligt åskväder, det blixtrade, dundrade och regnet öste ner.

Vid 23 blev vi mottagna på förlossningen och fick rum nr 5. Där var det allmän koll, tex blodtryck, temp, frågor om värkarna osv av en undersköterska. När det var klart kom barnmorskan Eva-Lena in, ställde lite fler frågor och satte sen på mig band över magen för att kolla bebisens hjärtljud och hur mina värkar gick.

Efter det kom hon tillbaka in, undersökte mig och konstaterade att jag var 4 cm öppen.
Vi pratade lite om hur jag kände och vad jag hade för tankar kring smärtlindring. Jag talade om att jag var sjukhus- och nålrädd och ville absolut inte ha någon lustgas. Vi kom överens om att Eva-Lena skulle vara med och guida mig genom det hela och föreslå vad hon trodde skulle passa.
Första förslaget blev en varm dusch vilket jag nappade på direkt!
På väg till duschen fick jag en värk och jag stannade upp, spände hela mig och försökte andas igenom den. Efteråt kom barnmorskan med inlägget att ju mer jag skulle spänna mig under värkarna, ju svårare och mer utdraget skulle det hela bli. Där och då bestämde jag mig att skärpa till mig och försöka slappna av så mycket som möjligt.
Jag satt i den varma ångande duschen länge, säkert två timmar (?) i alla fall. Det var otroligt avslappnande. Andra halvan av tiden i duschen satt och sjöng med i Ulf Lundells låtar som spelades ur högtalaren på min Iphone.

Av värmen i duschen blev det svårt att andas inne i badrummet och jag blev tvungen att motvilligt ta mig därifrån. Jag fick en såndär snygg sjukhusrock.

Efter ett tag kom Eva-Lena in igen och vi diskuterade om vad vi skulle göra härnäst. Hon föreslog lustgasen och jag totalvägrade. Men vi kom överens om en pilatesboll och akupunktur i ryggen eftersom jag kände mest smärta där.
Och där satt jag ett tag, studsandes på bollen under värkarna och utslagen framåtlutad i sängen imellan dom.

När jag kände att det var nog med pilatesbollen så diskuterade vi epidural och barnmorskan talade om proceduren som skulle ske med bland annat insättning av dropp och spräckning av fosterhinnan för att vattnet skulle gå m.m. Då fick jag panik av bara tanken på alla moment och ångrade mig.
Eva-Lena försökte igen att övertala mig om lustgasen. Och tillslut så gick jag med på det.
Härifrån är minnet väldigt svagt fram tills Edvin är född.
Jag minns bara hur jag under värkarna ligger och suger i mig lustgas och mellan dom hur jag ligger och försöker slappna av. Under några värkar tappade jag fattningen totalt.
Där någonstans gick vattnet också, har bara ett svagt minne av att Eva-Lena talde om det för mig, men exakt när det var vet jag inte.

När krystvärkarna närmade sig la Eva-Lena över mig på sidan med ena benet i ett benstöd, vilket inte var någon hit, så jag fick lägga mig tillbaka på rygg med båda benen i stöd.

Krystvärkarna kom igång talade barnmorskan om för mig hur vi skulle gå tillväga och jag fick handtag att hålla i när jag skulle krysta.
Hur länge jag krystade vet jag inte och Kristoffer minns det inte heller. Jag hade svårt i början med att "göra rätt" men kom sedan underfund med det.
Efteråt fick jag i alla fall höra av Kristoffer att Eva-Lena berömt mig och sagt att jag var duktig och att det gick snabbt för att vara förstföderska.

Klockan 05.55 kom han ut lilla Edvin och blev upplagd på min mage svagt knorrandes. Eva-Lena fick lov att hjälpa honom lite med första skriket.
Det gick inte att slita blicken från den lilla krabaten som låg på min mage. Han var det finaste jag sett!

Inatt har jag legat med värkar... Och vad får jag för det? Ingenting, dom bara försvann...
Nu ger jag upp! Den här ungen vill verkligen inte komma ut.
Vi får vänta på att dom tvingar ut honom/henne... Jag har blivit besviken för många gånger nu.



                                              Den enorma hängmagen idag BF+9

Jag måste bara visa upp en jättesöt bård som jag hittade på en loppis i förra veckan, vilken vi fick till bebisen. =)
Men ja, den satte jag upp i vårat kök mellan dörrarna till sovrummen istället. Jag bara älskar den! =)
(klicka på bilden för att få den större)

Oj vad skönt att min vän internet är tillbaka. =) Haha, jag känner mig så fånigt beroende.
Men när man inte orkar greja hela dagarna och vill sätta sig ner en stund så är det skönt att sätta sig här och kolla runt på olika sidor.

Idag var jag in till barnmorskan. Jag och bebisen mådde bra som vanligt, skönt att höra!
På Onsdag fick vi tid hos specialistmödravården nere i Örebro om det inte händer något innan dess. Men jag hoppas verkligen att Liten kan tänka sig att titta ut innan onsdag!

Jag har lite "småvärkar" till och från, tror att det är dom som kallas sammandragningar.(?)
Men jag har haft dom i några dagar nu så jag tycker att det kan öka och ge mig lite mer, kom igen! Sätt igång. ;)

Och precis nu när jag skrev det så fick jag en lite smärtsammare dragning. Duktigt! =)

Du är välkommen när du vill lilla skrutten där inne, men hellre förr än senare. Och absolut helst att du och jag får klara det själva och slippa blanda in någon igångsättning.



Nu ska jag krypa upp i soffan och vila mig lite.

Den låga uppdateringen här beror inte på att vi fått bebis utan att vi inte har något internet...
Viklet rent ut sagt suger när jag bara sitter hemma. Att surfa på iphonen som jag gör nu är inte direkt optimalt.

Idag är det en vecka sedan bebis var beräknad att titta ut och jag känner ingen som helst förvarning om att den skulle vilja komma ut nu heller... En envis liten en har vi.
Imorgon har vi tid hos barnmorskan och prat om igångsättning...
Blä! Jag vill verkligen inte bli igångsatt... Men det är väl nödvändigt om lillskrutten fortsätter att vara såhär envis.

Haha, är jag inte fin idag så säg ;) (BF+4)

Jag som igår hade en fundering på fall vi skulle få en riktig svensk bebis som ville komma på självaste nationaldagen. Men som det verkar nu så blir det inte så.

För mig blir det nog en väldigt lugn dag. Kristoffer har börjat jobba igen efter 12 dagars ledighet. Känns tomt här hemma utan honom.
Jag är trött som skrutt. Vaknade 8.30 av att jag grät, sånt där riktigt panikgråt, av en jobbig mardröm. Och då var det ju lögn att somna om. Men nu efter frukosten så känner jag riktigt hur trött jag är så jag går nog faktiskt och lägger mig igen.

Vid 18 tiden ska jag åka över till Maria och fika lite. Så jag bakade lite morotskakemuffins som jag kan ta med mig. =)

Vi fick en jättemysig avslutning på våran 7årsdag igår. Vi tog oss till Parkudden, som är en grillplats med brygga vid Lindesjön.
Och bäst av allt, vi fick behålla våran dag för oss själva! ;)

Min älskling sköter grillningen och en bild på den vackra utsikten


Man måste ju känna på vattnet! Men jag kan inte påstå att jag blev direkt badsugen ;)


Tessie simmade runt och jagade näckrosblad


Och Tilda försökte förgäves att fånga en pinne (läs mindre stock) som flöt intill bryggan


Sist men inte minst.
Innan vi skulle gå fick vi syn på något som kom simmandes i vattnet varpå Kristoffer utbrister: "Fan, det är ju en bäverjävel!"
Och visst var det det. ;)

Jag är tacksam för att folk är måna om hur jag mår och visst är det kul att så många är nyfikna på våran lilla skatt.

Men jag ber er vänligast möjligt att inte fråga så mycket. Jag får frågor varje dag om "några värkar än??", "Bebis?", "Är du fortfarande gravid?" osv...
Jag vet att ni bara är snälla och nyfikna, men för mig blir det jättejobbigt när det blir så många frågor varje dag. 
När bebisen är ute lovar jag att vi kommer att tala om det på ett eller annat sett!


Idag fick jag erbjudande att sätta igång förlossningen med hjälp av akupunktur.
Tack, jag vet att ni menar väl eftersom ni ser att jag har ont och att det är jobbigt. Men jag vill inte "leka gud" och sätta igång det redan nu, när vi bara gått två dagar över tiden. Det allra bästa är att kroppen får ta hand om detta själv med allt vad det innebär.
Jag ska börja fundera på saken fall det närmar sig 14 dagar över tiden, då det medicinskt sett är bättre att sätta igång det både för mig och barnets skull, men då kommer dom på förlossningen redan att vara inblandade.

Tänka sig att det har gått 7 år. Hej och hå vad tiden springer iväg.
Och 3 år sedan vi förlovade oss.

Om det inte är en snabb liten krabat vi väntar så verkar det som att vi kommer att få behålla våran dag för oss själva med.
Det tycker jag känns rätt skönt så vi kan få fortsätta fira våran dag i framtiden, hade Litens fötts den här dagen så åker man ju inte direkt iväg bara föräldrarna på ens barns födelsedag. ;) 
Det är något jag kommer att hålla hårt på framöver, att Kristoffer och jag ska kunna få ha våra egna små stunder även fast vi skaffar barn. Jag tror det är oerhört viktigt att vårda förhållandet!

Ikväll ska vi iväg och sätta oss vid en grillplats någonstans kring Lindesjön och må gott.


Jag älskar dig min man! ♥

Imorgon är det 7 år sedan jag och min älskling blev ett par och 3 år sedan jag friade.
Helt otroligt vad tiden bara flyger iväg när man har det såhär underbart.

Det skulle ju inte förvåna mig fall våran lilla skrutt behagar att titta ut just imorgon av alla dagar och "ta" mamma och pappas dag. ;)

 

Idag är den beräknade födelsedagen här, men ingen bebis.

Utdrag ur veckobrev:
"75% av alla bebisar föds senare än det förlossningsdatum som föräldrarna givits, så var inte orolig om du fortfarande går i väntans tider. Det kanske verkar som din bebis helt enkelt inte vill lämna sitt mysiga bo därinne, men studier har visat att de flesta bebisar som är 'sena' inte alls har gått över tiden, utan att deras förlossningsdatum varit felberäknat."


Jag är less och går och lägger mig igen...

Tänk att våran lilla skrutt är beräknad att komma imorgon. Det datumet som lät så fruktansvärt långt borta förut. Tänk så får vi en punktlig bebis som kommer på sin beräknade dag? Det vore ju lite häftigt med tanke på att bara 5% av alla barn gör det. ;)
Men nej, jag tror inte att det blir så, inte om h*n är lik sina föräldrar. ;)
Jag är som jag berättade igår inställd på att gå över tiden, hoppas bara jag slipper bli igångsatt för det tror jag skulle bli stressande för mig. På något sett känns det skönt att man inte vet när det ska bli så man hinner gå och bli nervös. Jag har en förmåga att stressa upp mig mycket för saker jag vet ska hända en viss dag eller tidpunkt.

                                             Theo har hittat en fin liggplats under "gammelvagnen"
                                             

Nu ska jag ta och hoppa in i duschen innan jag tar en sväng in till stan för att köpa en födelsedagspresent till Marikas dotter Olivia som fyller 4 år idag.
Sen på em ska Kristoffer och hans bror ner på lite ärenden i Örebro och då tar jag skjuts ner och är hos Marika medan de gör sina ärenden. =)
Ska bli mysigt att få träffa henne igen, det är länge sen nu. Och få träffa den nya lilla familjemedlemen Emil. =)

Jag kom förresten på att jag glömt visa vad fin "gammelvagnen" blev med överdraget mamma sytt till den

Som Kristoffer kallar den. ;)
Jag har fått jättemycket bristningar nu på slutet, vilket jag var "rädd" för förut. Men jag bryr mig ärligt talat inte så mycket om dom. Visst, det är väl inte roligt, men jag kan ju inte göra så mycket åt det.

Bilderna är tagna idag, v 39+4. Två dagar kvar till BF (beräknad födelse).

Jag vet inte vad det är hon gör, men alltid när jag har varit hos min barnmorska så känns det lite bättre.

Och vi fick ett possetivt besked, bebisen har fixerat sig! =)
Det känns skönt att h*n ligger i rätt läge inför förlossningen.

Vädret är kanon, förutom lite blåst.
Men jag kan inte ens känns mig glad över det nu... Visst, jag är säkert en jäkla gnällf***a just nu. Men det står jag för. Jag är fruktansvärt less på att vara gravid, ha ont och bara vänta!
BF (beräknad födelse) är på Torsdag... Försöker intala mig själv att jag kommer gå över tiden max så jag ska slippa gå och hoppas.

Igår, för er som inte vet, så hade jag en fruktansvärd smärta så fort jag rörde på mig. Dvs när jag satt ner och skulle rätta till mig eller gå, vi ska inte ens prata om när jag "gick".
Var stilla i soffan hela dagen förutom dom gånger jag gick till och från toan, och då fick Kristoffer lov att hjälpa mig.
På kvällen ringde jag till förlossningen och skulle rådfråga om vad som kunde vara fel och bm tyckte att jag skulle komma in.
Väl där var det koll av blodtryck, urin, eventuell feber och jag fick fina band över magen som kollade bebisen i 20 min.

Sen började väntan på doktorn, i 2½ timme!? Jag kan ju säga att jag blev nååågot rastlös under den tiden.
När han väl kom så konstaterade han att det "bara var foglossning" som jag fått och vi fick åka hem.

Nu vill jag lägga mig i ide fram tills bebis bestämmer sig för att titta ut!